Hemligstämpla eller utplåna? Arkivbildningen och den personliga integriteten i Sverige 1900–2015.
I Sverige talar vi gärna om offentlighetsprincipen, enligt vilken alla medborgare har rätt att ta del av allmänna handlingar, det vill säga dokument och information som skickats in eller skapats inom statliga och kommunala myndigheter. Men samtidigt är inte alla handlingar offentliga – bland annat för att skydda enskilda människors personliga integritet är mycket hemligstämplat. Sedan en lång tid har det funnits krav på att hemligstämpling inte räcker – en del av den information som finns hos myndigheterna är så integritetskränkande att vi inte kan lita på att hemligstämpling räcker. Därför har man menat att vissa typer av information måste förstöras (gallras) för säkerhets skull. Idag bedrivs sådan så kallad etisk gallring exempelvis av socialtjänstens personakter efter en viss tid, och varje medborgare har åtminstone rätten att ansöka om att få uppgifter ur sina patientjournaler raderade. Särskilt hårda är reglerna för åtskilliga dataregister, exempelvis polisens belastningsregister, där uppgifterna tas bort efter ett visst antal år beroende på påföljdens art.
Denna etiska gallring är dock inte okontroversiell, vare sig i Sverige eller i andra länder där man också diskuterat och beslutat om liknande åtgärder. Bland annat har företrädare för arkivväsendet och forskarvärlden varnat för konsekvenserna av den etiska gallringen. Förutom att den skulle försvåra för många tänkbara forskningsuppgifter som berör personer, så har många hävdat att effekten kan bli raka motsatsen till avsikterna bakom besluten, att skydda enskilda personer. Man menar att vi riskerar att skapa en förskönad bild av samhället för framtiden, och att människor som drabbats av olika former av övergrepp inte kommer att kunna bevisa dem för att man gallrat dokumentationen av integritetsskäl. Människor som tvångssteriliserats eller vanvårdats i barnhem kan hitta bevis i arkiven, men riskerar spåren för eventuella nya övergrepp att raderas för all framtid?
Forskningsprojektet "Hemligstämpla eller utplåna?" handlar inte om det varit rätt eller fel att gallra av integritetsskäl, utan jag betraktar själva debatten kring dessa frågor som en utmärkt metod för att studera hur man under 1900-talet och 2000-talets början sett på frågan om personlig integritet i Sverige. I sin tur säger det mycket på hur man över huvud taget betraktat relationen mellan individ och samhälle – en central fråga för historiska undersökningar. I tidigare forskning har man brukat peka på datoriseringens frammarsch under 1960- och 1970-talen som orsaken till att personlig integritet blev en stor stridsfråga. Det finns dock tecken som tyder på att man i många fall hade lika hårda sekretessregler för integritetskränkande information även tidigare under 1900-talet, även om man inte talade i samma ordalag. Därför kommer jag att granska i första hand sekretesslagstiftningens utveckling under perioden 1900–2015, för att studera i vad mån synen på integritetskränkande information hos myndigheterna förändrats. Vad har hemligstämplats och i vilken utsträckning, och vilken argumentation har förts i de processer som lett fram till lagstiftningen?
Beträffande några former av dokument kommer jag att gå djupare i undersökningen, nämligen patientjournaler, socialtjänstakter och de handlingar som rör enskilda personer som uppkommer inom vetenskaplig forskning. I dessa fall har det förts många diskussioner där valet ofta stått mellan att "bara" hemligstämpla och att gallra av integritetsskäl. Här kommer jag inte bara att gå igenom lagstiftningsprocesser och riksdagsbehandling, utan även dyka ner i olika utredningar inom myndigheter som Riksarkivet och Socialstyrelsen. Målet är att täcka in och fördjupa förståelsen för de intressekonflikter som jag i mina inledande preliminära undersökningar tyckt mig se mellan olika grupper av aktörer. Där har arkivarier och universitetsforskare – men även representanter för släktforskare och hembygdshistoriker - kämpat mot den etiska gallringen, som i sin tur försvarats av många politiker och av vissa statliga myndigheter såsom Datainspektionen.
Projektet utförs av Samuel Edquist och finansieras av Vetenskapsrådet. Det pågår från hösten 2016 till 2019, och ska leda fram till en bok och ett par artiklar.